emmaaroos

hur kan allt kännas så lätt efter att man gråtit? försvinner allt med tårarna? all ilska, all besvikenhet och allt vad man nu bär på. någon där uppe måste ha varit fiffig och kommit på ett sätt där männsikor kan avbelasta sig utan att behöva använda speciellt många ord. man får ut det tunga man bär innom sig bara genom att visa känslorna på ett helt annorlunda sett, som alla förstår. det är inte med gråt som det är med ord, att man kan formulera det på olika vis, och krångla till det. gråter man förstår man att något inte står rätt till. bara för att man gråter behöver det ju såklar inte betyda att man varit med om något som skakat världen eller som på lång sikt förändat ens liv, nej. vad det än är så visar gråten att ens hög med känslor man har innom sig rasat. kanske har man samlat på några små obehagliga känslor en längre tid, och man inte riktigt kan beskriva vad det är men att de små obehagliga känslorna blivit till något större och som måste få komma ut på något vis.

sen finns såklart den glada gråten, som inte betyder att man bär några tunga eller besvärliga känslor utan istället något bra, eller kanske till och med något fantastiskt,  och till slut har man ingen aning om vad man ska göra av dem så de måste komma ut! man vet då inte riktigt var man ska ta vägen, om man ska hoppa, dansa eller bara skrika rakt ut. där kommer också gråten in och hjälper till, gråter man av lycka, då är det något speciellt.
när man gråter av lycka känner man verkligen sig lycklig, såklart. men på ett annorlunda vis. hoppar man omkring (eller något liknande) ser man inte lyckan på samma sätt, lyckan tar sig inte ut, man bara visar att man är lycklig.
gråt är alltid samma sak, tårar som tar sig ned för ens kinder, men man tolkar den på två olika sätt, som lycka eller sorg.