-
det ända man tänker på är hur gärna man skulle vilja visa den personen vad den gjort.
men det går inte hur gärna man än vill, man vill inte sjuka till den nivån där man trycker ned någon annan.
men man slutar aldrig fundera på hur man kan ändra situationen, om man ska försöka tala personen till rätta, låta någon annan göra det, eller om man ska saken i egna händer och trycka ned personen till botten så den får känna på verkligenheten. men där kommer samma sak igen man vill inte sjunka till den där jävla äckliga nivån!
gråt som sorg och lycka.
hur kan allt kännas så lätt efter att man gråtit? försvinner allt med tårarna? all ilska, all besvikenhet och allt vad man nu bär på. någon där uppe måste ha varit fiffig och kommit på ett sätt där männsikor kan avbelasta sig utan att behöva använda speciellt många ord. man får ut det tunga man bär innom sig bara genom att visa känslorna på ett helt annorlunda sett, som alla förstår. det är inte med gråt som det är med ord, att man kan formulera det på olika vis, och krångla till det. gråter man förstår man att något inte står rätt till. bara för att man gråter behöver det ju såklar inte betyda att man varit med om något som skakat världen eller som på lång sikt förändat ens liv, nej. vad det än är så visar gråten att ens hög med känslor man har innom sig rasat. kanske har man samlat på några små obehagliga känslor en längre tid, och man inte riktigt kan beskriva vad det är men att de små obehagliga känslorna blivit till något större och som måste få komma ut på något vis.
sen finns såklart den glada gråten, som inte betyder att man bär några tunga eller besvärliga känslor utan istället något bra, eller kanske till och med något fantastiskt, och till slut har man ingen aning om vad man ska göra av dem så de måste komma ut! man vet då inte riktigt var man ska ta vägen, om man ska hoppa, dansa eller bara skrika rakt ut. där kommer också gråten in och hjälper till, gråter man av lycka, då är det något speciellt.
när man gråter av lycka känner man verkligen sig lycklig, såklart. men på ett annorlunda vis. hoppar man omkring (eller något liknande) ser man inte lyckan på samma sätt, lyckan tar sig inte ut, man bara visar att man är lycklig.
gråt är alltid samma sak, tårar som tar sig ned för ens kinder, men man tolkar den på två olika sätt, som lycka eller sorg.
.
kanske vill jag fortfarde ha dig,
kanske tror jag mig bara vet vad jag vill.
kanske skulle jag ha haft dig, ha dig och komma att ha dig.
kanske blev det inte så, nej.
om jag någon gång tagit modet till mig, om
skulle kanske inte allt kännas så bortkastat och fel.
kanske skulle allt se annorlunda ut, kanske inte.
men hade jag tagit modet till mig, hade jag vid det här laget vetat.
kanske är det försent nu, kanske är det här rätt tid för mig.
